torsdag 25 juni 2009

Nächste Haltestelle

So, now I´m home frome a week and a half down in Warberg. It was really awesome and I really thank you for taking me there Gabbeh, it was great :*

Now that I´m home again, business is back to the usual, sitting behind Grand Hotel smoking with My, and tonight she is crashing on my floor. I like having her here, it makes me feel more calm, and comofortable. Not sleeping alone.

Came home to some bad news today, turnss out Athena died last week and my parents didn´t tell me, so I basicly came home to fourtyfive minutes of sitting on the bathroom floor crying my eyes out.
I know what some of you might think now. `You hardly even took care of her anyway.´ But you don´t understand. I got her at the time my parents were separating, and somehow she was always there.
I´ll never forget the day I took her home. My oldest sister were still living in her tiny apartment in Kinna, and me and my mom had just picked Sara and Athena up at Sara´s school. And when we came home to Sofie, she started making fun of Athenas ears. I sat on thhe couch when my mom told Sofie that she and dad were braking up and that daddy was moving out. Sofie started crying and so did Sara and I. I was holding Athena in my hands and already then I knew that she would always be there for me.
Some strange feelings to have for a freaking ginnypig.
But that´s how it was.
I brought her home in my very first Converse shoe box. Not the ordinary Chuck Taylor, another pair of shoes.
I still have that box, but my parents buried her in another shoe box. Converse, still.
So, that´s that.
Sorry for making you read all of this bullshit.

MetalTown soon.
Hanna is coming here tomorrow, staying the night and then we´re off to Gothenburg. Nice.

Today´s special song:

Kent - Järnspöken.

Dom brände grönan och skolan står där ensam nu
Cykelställen står tomma än, trots att loven är slut
Dom fäller kastanjeträden i allén framför skolgården
Och jag rör mig tyst hör inte hemma här,
jag är vålnaden
Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl
Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma

Dom gräver i parken och frosten i marken , blir ett försvar
Och vid hörnet av kyrkan där järnvägen går,
har dom spärrat av
Någon ligger i gräset, med frostiga kläder, så stilla och vit
Och blåljusen blinkar,
tänk vad man kan göra med en liten kniv
Och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma
Var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar
Var det dig jag såg, har jag äntligen lyckats glömma?

It makes me think of two persons.
It´s like good and bad, just that I don´t really know how good `good´ is.
All I know is how bad `bad´ really is.

Too many words.
I don´t make sense anymroe

2 kommentarer:

  1. Jag kommer sakna henne :/<3
    Du vet att du kan prata med mig om du vill..<3

    SvaraRadera
  2. jag kommer också sakna henne..
    och du kan alltid prata med mig älskling <3<3

    SvaraRadera