I´ll weigh you down, I´ll watch you choke

Du och jag är som gjorda för att skapa problem. Alla säger det, och jag är medveten om att de har rätt men ibland undrar jag .. Äh, det är ingenting jag tänker dra upp här för det finns alltid folk som läser och misstolkar och sen har vi nästan ett världskrig på halsen. Och just vet jag inte om det är värt det, men man kan ju få drömma. Men jag är rädd att jag kanske låter mig påverkas för mycket av vad folk säger till mig, men jag vill inte känna sådär igen. Visst finns det anledningar till varför de pratar om dig på det sättet som de gör, men jag tycker ändå inte om det. Är inte alla värda en chans att visa sig värdiga? Det är det ni brukar säga till mig i alla fall. Det var det ni sa om honom tills jag började prata med honom. Men skitsamma just nu, ni får säga vad ni vill - och det får jag också.

Jag tror att min mamma har pratat med min pappa om att hon tycker att jag äter för dåligt och har gått ner i vikt, för han försöker tvinga i mig mat typ tjugofyra sju. Och det är inte så kul, med tanke på att jag vet att jag inte äter så mycket. Men det är faktiskt med flit som jag gör så, men det kan jag ju inte gärna säga till mamma och pappa. För då hade de flippat. Pappa hade blivit skitarg och mamma hade börjat gråta. Been there done that.
Men jag tänker inte bry mig om vad de tycker, inte om vad någon annan tycker heller för den delen, för det är viktigare för mig att jag gillar hur jag ser ut än att ni gillar hur jag ser ut. Så det så. Och jag tänker inte gå en hel sommar till och skämmas över hur jag ser ut, så roligt är det faktiskt inte.

Jag har bestämt mig för att denna sommaren ska bli hur bra som helst. Helst den bästa någonsin men det blir inte lätt att toppa min och klumpens sommar som vi hade förra året - den var utan tvekan den bästa ever - det kommer den nog alltid att vara. Alla våra glada dagar nere på campingen, och hemma i parken; helt oslagbara verkligen.
Det är alltid oslagbart när man är med dig, du är den enda personen som kan göra mig lycklig bara genom att le mot mig. Utan dig hade jag aldrig klarat mig såhär långt. Det är inga tomma ord och det vet du, om inte ditt blod hade runnit genom mina ådror och genomsyrat mitt liv med sin härlighet hade jag varit long gone.
Jag vet att jag aldrig är så underbar mot dig som du är mot mig, men tro mig - om det är någon jag verkligen inte skulle klara mig utan så är det dig. Jag vill berätta för dig hur mycket du betyder, men det är inte alltid så lätt att hitta ord för de känslorna när man lider av känslomässig likstelhet. Men jag älskar dig, BSKK <3

Till allt detta vill Louis gärna tillägga att hon saknar sin syster fruktanshemskt jävla jättemycket och kan knappt bärga sig tills på måndag när hon äntligen kommer hem igen. Kom hem Sara, jag saknar dig <3

Nu hade jag tänk ta upp något annat som jag tycker är lite viktigt, men jag har glömt bort vad det var. Bummer.
Så jag kan väl lika gärna avsluta här med ett simpelt

Tschüss