Just a dash of formaldehyde

Har ni någon gång spenderat en längre stund åt att fundera över ert liv?
Det har jag, och det skrämmer mig för jag har börjat inse hur meningslöst allting verkligen är. Allt vi gör är i väntan på att dö, allt är bara avledande. Vi ska alla en gång dö.
Jag vet faktiskt inte om jag tycker om vad jag gör med mitt liv, det känns som om jag skulle kunna göra så mycket mer medan jag väntar på att en vacker dag sluta andas och stänga mina ögon för att aldrig mera öppna dem.
Tänk över allting ni säger på en dag, hur många va de orden betyder något på riktigt? Jag vet i alla fall att jag säger en massa tomma ord för att slippe tänka på vad som egentligen är värt att tänka på.
Ni tycker med all säkerhet att jag bara pratar en massa skit nu, att `Men jag gör visst en massa viktiga saker i mitt liv, och jag säger aldrig några tomma ord, jag menar allt jag säger.´ Jo men visst du, som om du inte skjuter tusentals tankar åt sidan varje dag bara för att du inte vill tänka på dem? Tänk på dem. Låt dem inte vänta. Hur många gånger om dagen stoppar vi inte oss själva mitt i en mening, bara för att det verkar vara oviktigt, det vi har att säga?
Vi borde sluta med det.
Jag tror inte att det egentligen finns något som är oviktigt. Alla tankar väcks av någon anledning, och så länge det finns en anledning så är det väl lugnt?
Helvette vad jag snackar skit idag.

Vad jag tror att jag försöker säga är att jag tycker livet är ganska meningslöst och tråkigt. Ibland i alla fall, men ibland lyckas man skapa sig minnen som man kommer gå och bära på med ett leende för resten av sitt liv. Man träffar de där speciella människorna, man gör något bra, något man är nöjd med. Det kan vara det som är anledningen.

Men, helt ärligt nu - varför finns vi?
Fyller vi någon som helst funktion? Eller vandrar vi bara omkring som tomma skal i väntan på att fyllas och sen när vi dör så tar vi med oss vad andra människor har lyckats fylla sina skal med? För det är ju det som händer när någon dör - den personen upphör att existera, och i samband med det så är det en hel hög med människor som dör litegrann också. Alla tar med sig en liten bit av någon inre.

Jag har inte en aning om varför jag skriver det här (som så ofta innan), men jag ville bara få det ur mitt system. Jag klarar inte av att gå runt och bära på allting, det tär på mitt inre. Det tär på mig, och jag vill vara så komplett som möjligt, om det går.
Jag vill inte vara trasig, jag vill vara hel. Laga mig.