Jag har kommit på att jag nämner min mamma ganska ofta, men jag nämner aldrig något om min pappa. I alla fall inte om jag inte är arg på honom. Det är dumt.
För jag älskar min pappa, mest av absolut alla människor på denna jorden tror jag. Han är verkligen bäst. Han är verkligen bäst i hela hela hela hela hela hela världen. Han kanske inte alltid gör allting rätt men han försöker verkligen. Han gör mitt liv värt att leva, och innerst inne så är det nog honom jag älskar mest.
Och nu sitter jag här och gråter som den fjolla jag faktiskt är, men ibland så får man sånna här blixtar då man blir medveten om vad det är somv erkligen betyder något.
Jag och min pappa har inte alltid (nästan aldrig faktiskt) kommit överens med varandra. När jag var liten så kunde vi knappt vara i samma rum utan att börja skrika på varandra, och det slutade alltid med att jag sprang därifrån, klampade gråtandes ner för trappan till mitt rum, och gömde mig någonstans.
Och sen kom det stora nedslaget. Det som, vid just det tillfället, fick mig att faktiskt önska livet ur min egen far. När han och mamma tog slut. När allt tog slut. Jag hatade honom, jag kunde inte kolla på honom utan att vilja se honom död och jag ville helst av allt aldrig mera träffa honom. Det han gjorde var oförlåtligt, och jag fattade inte hur mina syskon kunde kalla honom för Pappa efter det han gjort. Han var ingenting i mina ögon, han var död för mig.
Sen vet jag inte riktigt vad det var som hände, men saker och ting blev bättre och bättre och nu bor jag till och med med honom. Och jag skulle inte kunna tänka mig något annat. Det här är den bästa tiden i mitt liv. De dagarna jag spenderar med min pappa ger minnen som jag kommer bära med mig resten av mitt liv och jag är säker på att jag kommer att bära dem med ett leende.
Visst, vi bråkar fortfarande, och vi tenderar att ha det lite svårt ekonomiskt men om man bara tänker på att vi faktiskt har varandra lite oftare än vad jag gör, så inser man ganska snart att vi faktiskt har det jävligt bra.
Jag antar att allt jag egentligen vill säga är att Jag älskar min Pappa.
Tack, för att du gör mitt liv värt att leva, du är min ledstjärna i livet<3
söndag 24 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar