Döden är nära

Nu har jag umgåtts med min familj hela dagen och firat min mamma. Ganska trevligt faktiskt, även om det har varit idiotiskt jävla varmt ute idag - jag klarar verkligen inte av värmen. Helt värdelöst.

Men vi satt ute på altanen och åt grillat i alla fall, kött, revben, kyckling och allt som hör till och som vanligt så lyckades Louis äta på tok åt helvette för mycket. (Man lär sig av sina misstag, jovisst?)

Och sen on top of that så var det ju efterrätt också. Men den såg jag fram emot lite eftersom att jag och Tilda hade gjort en tårta till våran lilla mamma.

Vi trodde att den skulle vara jätteäcklig, men den var faktiskt helt okej. Sockerkaksbottnar, chokladmousse, jordgubbstårtfyllning, rosa grädde med lite lite mint i och hallon och mörk choklad ovanpå. Helt okej.

Men nu till det viktiga jag ville berätta - det som rubriken handlar om. Jag och min familj har kommit på att jag och Sofie (min äldsta syster) ska börja träna ordentligt och så ska vi springa Kretsloppet tillsammans den femte september. Fem kilometers banan - piece of cake. Tilda den lilla hurtbullen ska ju såklart springa milen med sin klass, men jag och Sofie ska chocka alla (inklusive oss själva) och springa fem kilometer i alla fall. Det är ju inte så illa faktiskt. Mamma har lovat att betala min avgift om jag bara springer, så nu jävlar ska jag börja ta tag i den jävla träningen som jag har tjatat om så många gånger förut. Nu har jag ett mål att sträva efter, lite motivation och en mamma som kommer tvinga mig till det. Låter ju faktiskt skitbra om ni frågar mig.

Så den femte september ska jag och Sofie springa en halv mil. Och ikväll ska vi börja träna.

Döden är nära.

Update:

Nu har jag varit ute och gått ett varv runt Ramna och joggat ett. Jag tycker att jag är förbenat jävla asduktig faktiskt, och Sofie också. Tjugotvå minuter gick det på, och på tisdag kör vi samma sak och nästa vecka ökar vi lite. Så nu är det 96 dagar kvar att träna innan den stora dagen - Kretsloppet.

Döden är nära.