I need the song started over (your crying made me miss my favourite part)

Jag vet att jag sort of missbrukar min blogg när jag gör såhär, men det känns som att det är mycket lättare att bearbeta sina tankar om man kan läsa igenom dem, och då kan jag lika gärna plåga er också.

Jag känner att jag håller på att tappa bort mig själv fullständigt, jag slungas längre och längre bort från mig själv för varje minut som går. Det är jobbigt ska ni veta, för när man betraktar sig själv på distans så ser man alla fel man har, och jag verkar ha en hel del sådana. Ni tycker säkert bara jag är löjlig som säger det (att jag bara vill ha uppmärksamhet, och så kanske det är - jag vet inte riktigt) men jag är inte nöjd med mig själv. Inte på långa vägar. Det finns så mycket som är fel; så mycket som saknas och så mycket som jag önskar att jag hade.
Vad jag försöker säga är nog att jag vill ha något (någon) som berättar för mig vad jag gör för fel. Jag behöver höra från någon att jag är fel, snälla bara säg till mig att jag är fel så att jag kan bli bättre. Jag vill vara bättre, jag vill vara bra. Jag vill jag vill jag vill jag vill ..
Kom inte och `Men Louis, du är bra som du är´, för jag tror er inte. Jag vet att ni vet att det finns mycket som jag skulle kunna göra flera tusen gånger bättre. Ge mig konkreta exempel - jag måste förbättra mig, jag tror inte jag klarar mig annars. Jag klarar inte av er annars. Med det menar jag inte att det är ni som är jobbiga och att jag inte orkar med er, ni är vad jag lever för. Men jag är rädd (så jävla rädd) att jag inte är tillräckligt bra för er. Om jag inte kan hjälpa er så har jag ingen mening att leva längre.
Det är bara sån jag är - jag måste hjälpa andra.
Jag ser ingen mening med att bara vara, jag måste hjälpa folk som behöver hjälp för att orka med mig själv. Om ni vill så får ni gärna hjälpa mig också, men om ni inte vill eller orkar eller av någon annan anledning inte tänker hjälpa mig så är det helt okej - så länge jag kan hjälpa er så är jag nöjd.

Jag är nog den typen som fångar. Visst, jag kan också falla, men det gör inte hälften så ont att kraschlanda som det gör att inte klara av att fånga någon annan när han/hon faller. Faller handlöst mot marken.

Nu har jag tjatat bort både min och eran tid, så nu ska Louis dricka lite vitamin och ladda sin iPod sen ska hon gå och lägga sig - för i morgon har hon två nationella prov. KUL!
Tror ni hon kommer kunna somna? Nej, det tror inte jag heller.
Den där ensamheten börjar komma krälande igen.
The incurable lonliness of a soul .

Over & Out