explosion

Jag måste bara få avreagera mig lite.

Jag klarar inte av att mamma och pappa inte pratar med varandra längre. Okej, det finns många med skiljda föräldrar som levt större delen av sina liv på det viset, men jag har varit jävligt bortskämd på just den punkten för mina föräldrar har nästan alltid kommit överens. men inte nu längre. Och det suger hårt, för nu när mamma vet om Mervie så är det ingenting som står ivägen för planerna om att flytta ihop. Jag, pappa, Mervie och Michael.
Det kommer ju bli en fin familj
Fuckers.

Och idag så fick min pappa mig att se det hela på ett HELT annat sätt - jag kommer aldrig fira jul med hela min familj ever again. Speciellt inte om de två miffona flyttar ihop.
Flytten i sig betyder ju att pappa inte kommer ha kontakt med mamma, vilket kommer sluta i att pappa bara glider längre och längre ifrån resten av familjen - och därmed så kommer även jag att glida längre och längre bort från resten av min familj. Och det är ju inte riktigt okej eller hur?

För jag gillar faktiskt min familj lite grann - tro det eller ej. Men jag vill i vilket fall som helst inte Inte vara en del av familjen längre.
För det hade förstört mycket.
Jag menar, bara efter att inte ha träffat min mamma på kanske en vecka så känner jag hur mycket jag har missat.
Det är inte okej.

Och sen finns det ju andra problem i en sjuttonårig flickas liv.
Pengar till exempel.
Jag hatar pengar.
Fast egentligen så älskar jag ju pengar, jag bara hatar det faktum att jag ALDRIG har några pengar.
Nu till Skottland typ, jag kommer liksom inte kunna växla in mer än 1200:- till pund
- egentligen 1300, men jag hade tänkt köpa två paket cigg också. Så där går en hundralapp bort.
Och det är ju liksom inte så jävla roligt.
Mamma sa dock att hon kunde sätta in några hundralappar på mitt konto på måndag, så att jag kan ta ut lite mer pengar ifall jag skulle behöva det, men asså det hjälper ju inte asmycket.
För med den skulden jag har så kommer jag inte kunna ta ut så jävla m,ånga pund ändå. Även om hon skulle sätta in säg 200:-
Så fuck that shiet.
Jag tycker inte om att aldrig ha pengar
och jag skäms för att vara fattig och aldrig ha pengar till att göra något roligt,
och jag skäms över att mina kompisar ska behöva bjuda mig på fika bara för att de vill ha en mysig stund på Viskan typ.

Jag ska bli prostituerad.
Då tjänar man iaf lite pengar.
>.<

Jaa, vad kan man klaga på mer ?
Kärlek - det är ett jävla påfund alltså.
Det suger ju pungjävel .
OKej, såhär är DEN situationen.
Jag antar att jag och Sebastian typ "är på G"
(hatar för övrigt det uttrycket)
Men asså, det är ju någonting som skriker nej inne i mitt huvud.
Jag vet inte vad det är, men My hade en teori om att det är såatt jag är rädd
för att typ ha ett riktigt förhållande.
Men jag tror (desvärre?) inte att det är det som är grejen
- ochdet suger ännu mer.
För jag vet att Sebastian tycker om mig,
det märks ju ganska tydligt, och han säger det ganska ofta till mig.
Och sure, jag tycker om honom också, men det är liksom inte det där
falla handlöst
och bli upp över öronen förälskad
- och det äör det jag letar efter.
Jag vill inte vara tillsammans med någon som jag
Tycker om,
jag vill vara tillsammans med någon som jag
är Kär i.
Och jag vet inte exakt hur stor skillnaden är,
men det är ju definitivt skillnad.
Right ?

Och så saknar jag Sid
(hah! there, I said it!)
det är liksom ingenting jag skäms över,
men det känns ju liksom ganska ofta
att det är ju honom som jag vill vara med .
sju dagar i veckan.
Och det är förjävligt,
med tanke på att vi inte har
någonting kvar av det förhållandet vi en gång hade.
Och det hatar jag,.
Jag menar, jag vågar inte ens skriva till grabben på msn längre ?!
Vad fan är grejen med det liksom ?
Jag önskar bara att han inte alltid var så jävla långt bort, för om han fortfarande hade bott i Borås, så hade det varit sjukt mycket lättare att bara träffa honom
sådär casual, bara
- Hej, hur är det? Vad händer i ditt liv? Hur mår du?
Det är ju det som spökar mest i min hjärna - hur mår han ?
Det är liksom som fastspikat i min lilla överbelastade hjärna; jag kommer alltid undra om han mår bra, eller om det hade funnits någonting jag kunde göra för att göra saker bättre .
Jag kommer alltid bry mig om honom.


Japp,
så var det med livet atm

jag ville bara slänga ur mig lite skit
och eftersom att ingen ändå läser min blogg så
behöver jag inte tänka på vad jag skriver här.

Tack för mig

Election Day

So now
sweden has made their choice
and expressed their opinion

But what about me ?
When can I chose ?
When can I tell someone what
I really think and feel ?


Spent the day with
Essa & Sebastian today
Nice.
I like that girl
alot
and it feels like I've gotten
a hole lot closer to her
lately
and that's good.
Really good.

I love talking to her
then I can talk about things
(read: person!)
that I can rarely speak of
around others.
And thats good.

All I wanted to say
was

I
Freakin'
Miss
Him
!

Okey?

Yep,
that's all
for now

Back to Black

Hah
jag visste att det skulle komma tillbaka till det här
men who the fuck cares ?
inte jag i alla fall,
jag vill bara ha någonstans att skriva
utan att folk går
R A G E
på mig för ingenting.
Eller, det gör de ju egentligen inte men det känns så
och denna bloggen har alltid varit bättre än den andra
(Y)
Detta liknar mer en bildtext på BDB än en bloggpost
men wtf,
I don't give shit.

I alla fall..
Jag vet inte vad jag vill
men jag vet att jag vill
tror jag i alla fall.
Asså, det är så in i helvettes komplicerat
Jag vill ju tycka om honom
och det tror jag att jag gör,
men jag kan aldrig tycka om honom så
mycket att jag ´skulle kunna kalla honom
min pojkvän
- det liksom skriker nej i hjärnan
bara jag tänker det.
Och sen tänker jag på den där andra grabben
som aldrig lämnar mitt huvud ifred,
som jag meeeeeeeeer än gärna skulle kalla
min pojkvän (igen)
Men där kommer ännu mer tvivel
eftersom jag inte vet vad han tänker
eller om han känner något alls.
Vilket jag itne tror att han gör
- därför vill jag egentligen inte vara ärlig
när det gäller det här, för det är till att riskera alldeles
för mycket
- för jag kan förlora både
hoppet och förståndet på kuppen.

Fattar ni nu att jag inte pallar mycket mer ?
Nej, det gör ni antagligen itne
för ni har inte lika svårt att släppa saker som jag har.
Nehä,
fan vilken tur ni har då.
Men jag är i alla fall sån att jag hatar att se framåt
för jag vet inte vad som väntar
men jag kan se bakåt och sakna det gamla
för det vet jag att det var bra.
Synd bara att alla bra saker
tenderar att försvinna mycket fortare än alla dåliga..

Jag hade kunnat ge allt
för att få vara din igen.
Sad but true

Men,
när det gäller pojkvänner
Jag vill inte ha en pojkvän som är lika gammal
som mig,
det är alldeles för ungt
för en pojkvän ska ha :
Egen bostad
- som inte ligger alltför långt bort
Fast inkomst
En ålder som börjar på siffran 2
och han ska vara :
Romantisk
(som jag .. ?)
Känslig men ingen lipsill
Stabil men gärna ha något som jag behöver trösta honom för
En sån som skämmer bort mig lagom mycket
- typ fika, cigg och sånna grejer
och
En sådan pojkvän som uppskattar när man
- fixar frukost på sängen
- lagar middag
- bakar
- kokar kaffe
och sånna grejer ...

Hatar att jag
antagligen aldrig kommer hitta en
sådan karl.
Menmen
Tough Luck Chuck
(Y)

Det var nog allt för idag

Over & Cut

first draft TYSKA

Das Haus in dem sie gewohnt haben, war in Jahr 1749 gebaut und es ist dann sehr sehr alt.
Hier habe ich zwei Fotos von dem Haus.
Meiner Omas ganze Familie besteht aus Oma und Opa und elf Kindern. Die älteste Tochter heisst Johanna, oder 'Tante Hanna' wie sie genannt ist. Sie ist heute 83 Jahre alt, und sie wohnt in ________.
Hier ist ein Foto von Oma und die sechs älteste Kindern;
Hanna
Lenchen
Toni (meine Oma)
Hans
Uwe
Peter.
In _____ hatte feierte Urgrosseltern seine siebsichjahrige Hochzeitstag
(kronjuwelhochziet)

Oh boy..

..you make me feel like
oh boy..

yeah, well there's been quite some time since I even thought of this blog now, got a new (not so dark&twisted) one
http://davyjonessdiary.blogg.se
Well, I really don't write very much in that one either but if you feel like giving it a shot you're very welcome to.

I don't know why I'm doing this
but I guess it's because it feels better, more safe to write here when I just want to clear my head but don't really want anyone to read it.
I'm back.

Spring time.
I can't be feeling good rigth now, it's the month of May - I'm not supposed to feel good at this time of year.

And FYI, my food anxiety is pretty much back to where it was about a year ago: can't eat without feeling guilty, counting the calories and thinking about how long walk I have to take to feel better about myself. But the thing is that it doesn't matter for how long I walk around town, on my own, listening to music that almost makes me cry, smoking way too many cigarettes and thinking about how the mirror doesn't lie to me.
I'm not saying I'm fat, 'cause I don't think I am..
But I am not happy with the way I look - God knows if I'll ever be, but right now I got my mind set on changing things.
I'm gonna go from 53.5 to 48 before the summer's gone. I really want to manage to loose that weight before summer but hey - let's not be unrealistic.
I want to be noticed, I want to be seen, I want to make people look twice.

Seriously
fuck this shit.

I'm gonna make this time
- just watch me.

fuck you.

det är inte rättvist att jag ska sitta hemma och gråta medan ni andra lever era liv och har det bra. inte när ni inte bryr er om mig, då är det fan inte rättvist. jag kan inte hjälpa att jag känner det som om ni bara skiter fullständigt i att jag mår dåligt - that's just how I feel..
Jag gör allt för de som står mig närmast, men vad fan gör ni för mig när jag mår dåligt?
ingenting.

förlåt, men så är det.
hade det inte varit sant så hade jag inte mått såhär dåligt.

now this must be the most effective way to lose all you friends, right?

förlåt, men det ska inte vara såhär..
det är inte jag som har bestämt, och hade vetat att jag kunnat förändra något så hade jag gjort det, men jag kan inte. det är omöjligt.

fuck this.
you guys suck.

debattartikel skönhetideal

Debattartikel; skönhetsideal
Ideal – ordet som i sig själv betyder just ouppnåelig eller perfekt, verkar ta mer och mer plats i dagens samhälle, och i takt med detta blir det allt ovanligare att en kvinna i en katalog eller i en reklamfilm inte är pinnsmal.
Våra ideal har inte alltid sett ut såhär, faktum är att de kvinnliga kroppsidealen har ändrats väldigt mycket under historiens gång. Om jag refererar till en artikel av Stephan Rössner1 som publicerades på Karolinska Institutets hemsida så ger han oss ett flertal exempel på hur idealen förändrats genom tiderna och hur den smala slanka kvinnan inte alltid varit det 'rätta', utan att det har ansetts vara vackrare med kurvigare kvinnor. Där ger han även exempel på hur idealen har varierat i olika delar av världen, till exempel i Egypten, under den faraoniska tiden så är alla kvinnor på de gamla målningarna långa, smala och eleganta, men den statyn som hittades i Österrike, som har daterats till cirka 30 000 år f.Kr föreställer en betydligt bastantare kvinna med yppigare former och betydligt större bröst och rumpa.
Att idealen har varierat beroende på vilken del av världen man befunnit sig i beror till stor del var man hade för kultur; i Egypten var den vanligaste träningsformen dans, medan grekerna till exempel, var uppfinnarna av de Olympiska Spelen och de kvinnor som avbildades då var naturligtvis större och mer vältränade.
Vad det gäller de ideal som vi har idag så är det framförallt media som påverkar oss. Vart vi än kollar; film, TV, reklam eller kataloger, så ser vi supersmala kvinnor. Och det är väl självklart att eftersom vi är vana vid att se dessa sjukligt smala kvinnokroppar överallt så börjar vi tänka mer och mer att det är det som är det rätta.
De modeller och skådespelare som vi ser på TV är så smala att för att en normalbyggd tonårs flicka ska kunna se ut som henne så måste hon utveckla en ätstörning och inte ens då är det säkert att hon kommer kunna bli lika smal som den vackra, åtråvärda kvinnan som hon ser på filmduken eller på catwalken.
1http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16990&a=36636&l=sv